Du är så söt när man ser spetsen på din tunga…

•28 september 2014 • 4 kommentarer

140421_1985

140602_4041

Jag har visat fötter, händer och skelett här den sista tiden. Varför inte tungor också? En av dem ser väldigt grön ut på min skärm. Måste nog kalibrera den… :)

Som ny igen!

•23 september 2014 • 13 kommentarer

140922_183911_mobilen

Gipset är kastat! Ett stort steg på vägen för mig! Nu ska jag bara lära mig att gå också… Så här fint har de snickrat i hop min fotled – med en platta och diverse skruvar. Vissa av skruvhuvudena kan jag faktiskt känna genom skinnet. Jag fick en flammig laserkopia på röntgenplåten med mig hem igår, som jag sedan fotade av med mobilen. Det är den ni ser här ovan. Ingen superkvalitet, men kul att behålla ändå. Det är ju inte var dag man bryter fötterna jäms med fotknölarna (hoppas jag i alla fall).

Att muskler kan förtvina så fort är ju skrämmande. Min högra vad är… ja, ynklig är nog rätta namnet. Läkarutlåtandet efter gårdagens slutbesiktning av röntgenplåtarna var i alla fall gott. Alla benbitar sitter där de ska och har läkt ihop fint. Perfekt placerade, sa de t.o.m. Nu ska bara muskler, senor och ligament lära sig att jobba igen. Och töjas ut – och det kan jag lova att det känns ordentligt! Foten är fruktansvärt stel och det kommer att bli en tuff match att komma på banan igen, det inser jag redan nu. De första stegen utan gipset var faktiskt lite läskiga. På darrande ben, som Bambi på hal is, tog jag några försiktiga steg. Och det gick ju förstås bra, även om det var lite skakigt! Men mina trogna följeslagare Kryckorna lär nog hänga med ett bra tag till…

Vad händer och fötter här då…

•14 september 2014 • 4 kommentarer

140608_4488

I går var jag för första gången på mycket länge på en liten utflykt. Färden gick mot Östhammar. I SKB:s lokaler har Östhammars Fotoklubb just nu en utställning som jag ville besöka. Egentligen var det faktiskt undertecknad som skulle ha haft en separatutställning där just nu… men min brutna fot har ju satt en del käppar i hjulet för mig på sista tiden. Nu trotsade jag foten och luftade mig lite. Kul!

Jag fastnade främst för de många och fina fågelbilderna som visades där. Det blev också några intressanta samtal med flera av de utställande fotograferna. Nu har både jag och Göran fått massor av inspiration och tips på vad vi kan göra på vår kommande sommarsemester – fågelskådning på Skottland! Vi har redan börjat att planera!

Eftersom jag tjatat så mycket om min fot ett tag så lägger jag in en bild på en hand, bara för omväxlings skull! ;)

Väntan…

•06 september 2014 • 5 kommentarer

140708_5629

Mitt liv består för tillfället av väntan…

En väntan på att kunna leva mitt liv som vanligt igen.

Tänk vad underbart det skulle vara att kunna stå vid spisen och laga mat, eller att kunna gå in på ICA Kvantum och storhandla. Tänk vad roligt det skulle vara att kunna börja jobba igen. Jag längtar efter att kunna klippa vår gräsmatta och gå runt med en vattenkanna för att vattna våra blommor. Vad härligt det skulle vara att kunna ta en långpromenad. Ännu härligare vore det att kunna ge mig ut i naturen och fotografera och geocacha. Vad skönt det vore att slippa ligga och sitta med foten uppstaplad under en hög med kuddar. Tänk att kunna duscha som vanligt, utan att sitta på en pall med benet inlindat i plast. Och tänk vad otroligt gott det skulle vara att kunna ta ett glas vin till maten igen. Jag längtar verkligen efter att slippa be om hjälp med de enklaste saker…

Men tills dess är det bara att vänta. Tålmodigt…

Urtidsödlan på Österlen

•17 augusti 2014 • 9 kommentarer

140708_5602

Tro det eller ej, men när jag var på Österlen i somras stötte jag på denna urtidsvarelse. Det hör ju inte till vanligheterna att man ser en sauropod, så det ögonblicket var jag ju förstås tvungen att föreviga. Stilla, väldigt stilla, stod den där och blickade ut över vattenytan med outgrundlig blick.

Om inte lillgrabben i familjen som äger huset vi hyrde har plockat in den, så står den nog fortfarande där på kanten av fågelbadet och glor… :)

Knock, knock…

•11 augusti 2014 • 6 kommentarer

140722_6540

Jag hörde den långt innan jag lyckade få syn på den… så fort jag kom i närheten tystnade den och sedan dök ljudet upp någon helt annanstans. Men så plötsligt såg jag en liten rörelse på golvet intill soffan. Ett litet skutt och så var den plötsligt framme mitt på vardagsrumsgolvet. Det krävdes en hel del övertalande innan jag lyckade få den att skutta upp på pappret som jag lade på golvet framför den. Men till slut så kunde jag bära ut den lilla gräshoppan i trädgården istället.

Några dagar senare hörde jag den igen… nu satt den och spanade in genom köksfönstret. Envis liten rackare…

140728_6725

 

Brott-rapport

•10 augusti 2014 • 4 kommentarer

140803_6815

Nu har fyra dagar passerat sedan operationen och allt börjar så sakteliga kännas lite bättre. Två timmar efter att jag vaknat upp efter nedsövningen efter den drygt timslånga operationen av mina båda brutna fotknölar, skickades jag hem. Utan tillräcklig smärtlindring visade det sig lite senare… första natten hemma var ett rent helvete och ingenting hade jag som hjälpte mot smärtan, som bara blev starkare och starkare ju längre tiden gick. Citodon fungerar tydligen olika på olika personer, vi har alla olika förmåga att omvandla kodein till morfin i kroppen, och min kropp var tydligen inte så duktig på det…

Dagen efter operationen skulle jag få ett annat gips än den provisoriska plastskena jag fått i anslutning till operationen. Väl på plats passade jag på att be om hjälp att få bättre smärtlindring, och strax hade jag ett nytt recept att plocka ut, tack och lov! Min nuvarande glasfiberstövel som de gipsade mig med då är suveränt bra! Innan operationen var jag gipsad med kalkgips, och det blev väldigt tungt och klumpigt att röra sig med. Att gå på kryckor utan att stödja på den gipsade foten var mer än vingligt och jag höll på att falla baklänges ett antal gånger. Min nya, fina, knallröda glasfiberstövel är hur smidig som helst! Man kan ju dessutom öppna upp den och ta av, så att foten får luftas och man kan träna på att böja foten för att få upp rörligheten igen.

Sprutan ovan fotade jag efter det att jag för första gången vågat att sticka in en sådan spruta i min egen mage. Mycket stolt var jag tvungen att föreviga sprutan! Jag har tagit blodförtunnande sprutor varje kväll både före och efter operationen för att undvika blodproppar, som man annars lätt kan få när man har gipsade ben.

Nedan följer några mobil-bilder jag tagit över alla bandage/gipsningar jag fått, samt en närgången fotbild som är mindre vacker att titta på…

kollage

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.