Smått & gott från Hammarskog

Idag har jag kravlat och krypit i de fuktiga och mossrika skogarna runt Hammarskog. Många olika insekts- och blombilder blev det… och myggbett med för den delen!

En härlig dag, om än lite väl blåsig för att ägna sig åt macro-foto…

 

I de blå grodornas land

Vid årets grodlek såg jag nog den märkligaste grodsyn jag sett!

De var många, de var små och de var otroligt BLÅ! På ett väldigt begränsat område var de samlade – ja, det måste ha varit hundratalet av dem. Det lektes och det knorrades… det var ett vimmel av små blåa grodor. Det var en helt overklig syn! Det var den vanliga åkergrodan som visade upp sig i sin magnifika lekdräkt! Hanarna inom vissa populationer blir tydligen blå när det är dags för grodkärlek… vilken tur jag hade att de visade upp sig just när vi var där! Tänk om kärlek kunde vara lika enkelt i verkligheten? På med en blå lek-dräkt bara, så var saken klar sen!

Nätet

Skira trådar vajar i den lätta brisen. Starka, men ändå så svaga. Nätets styrka… en länk mellan olika punkter. På lätta ben springer man snabbt från plats till plats över dess sirliga stigar… lycka över att finna något spännande man inte upptäckt förut! Men när skymningen så småningom kommer… då vet man att allting bara var en vag dröm om något man en gång önskade att få.

Bland blommor och bin…

… och humlelsurr. Tänk att livet ska vara fyllt av så mycket måsten att man nästan missar det man njuter mest av här i livet… På ett ögonblick är allt förbi och man inser plötsligt hur mycket tid man lagt på förpliktelser i stället för att njuta av det som erbjuds i nuet.

Minnesspår

Jag hittade ett tecken på någons närvaro häromdagen. I vår Löjtnantshjärta satt den där och vinkade försiktigt i den lätta vinden. Ett litet spår efter en besökare som varit på hemlig visit…

En ensam sippa

Djupt inne i skogen, långt bort från solens strålar stod den ensamma sippan alldeles för sig själv. Inte ens vinden som ven där utanför skogens skydd, kunde nå ända in i dunklet. Stolt och rakryggad stod hon där och väntade tålmodigt på att solen kanske någon dag skulle lysa även på henne…

Ölandsminnen

Tidigt om våren försöker vi ta oss tid att besöka Öland. Det gjorde vi också i år. Det är härligt att bara bila runt och det finns alltid något att stanna till och titta på. Mitt på ön kan solen skina, medan dimman samtidigt ligger tät ute vid kusten. Vi såg många vårfåglar, men nästan ännu fler fågelskådare!

Ett besök vid Ottenby Fågelsstation hör ju till vid varje Ölandsbesök. Men inte många fåglars syntes till just när vi var på besök där. Det var bara nästan bara vi och någon enstaka fågelskådare kvar. Men det blev en fin kväll ändå…

En och annan Tofsvipa sågs i alla fall spankulera runt och leta efter något ätbart i kvällsljuset.

Och medan solen sakta sänker sig i havet kommer så slutligen fågelsträcken in över land.

En härlig kväll att minnas.