Knock, knock…

140722_6540

Jag hörde den långt innan jag lyckade få syn på den… så fort jag kom i närheten tystnade den och sedan dök ljudet upp någon helt annanstans. Men så plötsligt såg jag en liten rörelse på golvet intill soffan. Ett litet skutt och så var den plötsligt framme mitt på vardagsrumsgolvet. Det krävdes en hel del övertalande innan jag lyckade få den att skutta upp på pappret som jag lade på golvet framför den. Men till slut så kunde jag bära ut den lilla gräshoppan i trädgården istället.

Några dagar senare hörde jag den igen… nu satt den och spanade in genom köksfönstret. Envis liten rackare…

140728_6725

 

~ av ÅsaV på 11 augusti 2014.

6 svar to “Knock, knock…”

  1. Envis eller så saknade den ditt sällskap :o)

    Hoppas foten är bättre så du kan böja ta dig ut i det fina augustivädret.

    /Erik

    • Haha… ja, kanske det!😉
      Än sitter jag fast inomhus, tyvärr. Kan inte gå så långt än, för det svullnar snabbt och då gör det ont. Får nöja mig med uteplatsen ett tag till. Man får ha tålamod… och det har ju faktiskt bara gått en vecka sedan operationen.

  2. Så söt den är!🙂 … och bestämt:)… eller kanske är snäll och vill göra det lite roligt för dig:) Gillar bilderna! Ta hand om dig! Margi

  3. Självklart så kände den på sig att du hade svårt att fotografera med din brutna fot så den flyttade in till dig istället. Den tänkte nog att ni skulle kunna ”hoppa runt” tillsammans i huset😉

    Läste din brottrapport. Såg att du har tagit sprutor, jag blir imponerad. Det skulle jag ha svårt för. Hoppas värk och svullnad ger med sig snart så du kan komma utanför dörren. I år är det en hel del fjärilar, kanske kan dom posera för dig i trädgården.

    Ha det bra och krya på dig!

    • Hihi… ja, vi skulle kunna ha hopptävlingar här inne!😉
      Sprutorna visste jag inte hur jag skulle klara av att ta. Jag visste inte ens om att jag var tvungen att ta sprutor innan vi hämtade ut receptet. Chockad satt jag och stirrade på sprutorna – livrädd! Som tur vad har jag en granne som jobbar inom vården, så hon kom över och instruerade mig hur jag skulle göra. Och bara man kom över spärren att sticka sig själv, så var det en baggis! I går tog jag den sista.

      Vi har också en hel del fjärilar på uteplatsen i år. Men det är svårt att få med sig kameran när man har båda händerna upptagna av kryckor. Så jag får snällt sitta och titta på dem när de poserar mitt framför mig. I går hjälpte Göran mig och bar ut kameran. Då försvann fjärilarna förstås! Murphys lag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: