Brott-rapport

140803_6815

Nu har fyra dagar passerat sedan operationen och allt börjar så sakteliga kännas lite bättre. Två timmar efter att jag vaknat upp efter nedsövningen efter den drygt timslånga operationen av mina båda brutna fotknölar, skickades jag hem. Utan tillräcklig smärtlindring visade det sig lite senare… första natten hemma var ett rent helvete och ingenting hade jag som hjälpte mot smärtan, som bara blev starkare och starkare ju längre tiden gick. Citodon fungerar tydligen olika på olika personer, vi har alla olika förmåga att omvandla kodein till morfin i kroppen, och min kropp var tydligen inte så duktig på det…

Dagen efter operationen skulle jag få ett annat gips än den provisoriska plastskena jag fått i anslutning till operationen. Väl på plats passade jag på att be om hjälp att få bättre smärtlindring, och strax hade jag ett nytt recept att plocka ut, tack och lov! Min nuvarande glasfiberstövel som de gipsade mig med då är suveränt bra! Innan operationen var jag gipsad med kalkgips, och det blev väldigt tungt och klumpigt att röra sig med. Att gå på kryckor utan att stödja på den gipsade foten var mer än vingligt och jag höll på att falla baklänges ett antal gånger. Min nya, fina, knallröda glasfiberstövel är hur smidig som helst! Man kan ju dessutom öppna upp den och ta av, så att foten får luftas och man kan träna på att böja foten för att få upp rörligheten igen.

Sprutan ovan fotade jag efter det att jag för första gången vågat att sticka in en sådan spruta i min egen mage. Mycket stolt var jag tvungen att föreviga sprutan! Jag har tagit blodförtunnande sprutor varje kväll både före och efter operationen för att undvika blodproppar, som man annars lätt kan få när man har gipsade ben.

Nedan följer några mobil-bilder jag tagit över alla bandage/gipsningar jag fått, samt en närgången fotbild som är mindre vacker att titta på…

kollage

~ av ÅsaV på 10 augusti 2014.

4 svar to “Brott-rapport”

  1. Kämpa på! Verkligen modigt att ta sprutor på sig själv, men jag antar att man klarar det när man måste! Hoppas att den värsta smärtperioden är över för dig.

    • Hej Cecilia! Det är framsteg för varje dag! Just nu tränar jag på att GÅ med kryckorna och inte skutta fram. Det är svårare än man kan tro faktiskt, att försöka gå naturligt… Hjärnan vill, men kroppen spjärnar emot! Trots att jag bestämt säger till mig själv: ”sätt ner foten och rulla från häl till tå”, så blir det ändå ett litet ofrivilligt skutt på ett ben, om jag inte ser upp. Sprutorna är en baggis, när man väl kommit över tröskeln att sticka sig själv!

  2. Aaaaj, vad jag lider med dig!!!

    Hoppas så att du mår bättre!!

    Varm stor kram!!

    • Det blir bättre och bättre för varje dag, även om det går framåt med myrsteg. Nu är i alla fall stygnen borttagna… ännu en milstolpe avklarad! Åhhh vad jag längtar efter att kunna ta med mig kameran ut på en vanlig, hederlig skogspromenad. Men det lär nog dröja…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: