Den vita hjorten
Så har vi äntligen gjort årets första fotoutflykt. Färden gick mot ett favoritmål – Bälinge mosse. Dimman låg tät över mossen, kylan var rå och tystnaden var kompakt. Det var så tyst som det bara kan vara långt ute på landet, långt bort från stadens brus. Inte ett liv, inte en rörelse… och väldigt, väldigt ödsligt. Plötsligt hördes korpen ljuda långt där borta i fjärran, nästan spöklikt. Snart vände vi bilen hemåt igen. Det var då såg vi dem ute på ett av fälten… hjortarna! Och en av dem var alldeles vit!
Vading-bilder 
Oh denna bilden var riktigt vacker. Nästa en magisk sagobild då den vita hjorten framträder så fint.
Ha en bra helg!
/Erik
Åh, tack snälla… vilka fina ord! Trevlig helg du med! 🙂
snyggt fotat!
Tack! 🙂
Först tänkte jag säga att det var nästan lite spöklikt men det är det ju definitivt inte, det är ju helt sagolikt. Vilken känsla att ”höra” den totala tystnaden och sedan åka hemåt i den blå skymningen se hur en vit hjort framträder i dimman. Magiskt!
Tack för att du tittade in hos mig. Jag mår bättre nu men har en fruktansvärd hosta, i synnerhet på nätterna. Jag är förvisad till TV-rummet för att inte störa 😉
Ha en fortsatt fin helg!
Ja, visst är det konstigt med tystnad… det känns nästan overkligt och väldigt påtagligt de gånger det är alldeles, alldeles tyst.
Oj, vilken underbar bild detta är! Som så många andra nämnt så tar bilden mig till sagornas värld, liksom det som händer när ingen ser. Hur ödsligt allting är i naturen så finns det liv där. Jag tycker att du fått till en riktigt bra skärpa här också då förhållandena i dimman kan försvåra, men med dina vana händer blev det perfekt. -Bra jobbat och tack för att du visar denna fina bild! Vill också passa på att tacka dig för dina trogna besök till min hemsida…-Tack!
Morgan
Tack för trevlig kommentar! Din sida är alltid väl värd att besöka – så räkna med att jag kommer tillbaka flera gånger! 🙂