Fruset vid Fyrisån
Varje lunch (nåja, oftast i alla fall…) så tar jag en liten bensträckare och promenerar längs med Fyrisån. Det är sååå skönt att byta jobb-miljön mot lite frisk luft! Allt som oftast fotar jag lite oseriöst med min Samsung Galaxy SII också. Som igår… några frusna löv på den frostiga bryggan jag går på. Kravlös mobil-fotografering är också kul!



Kravlöst blir oftast väldigt tilltalande, precis som dessa två bilder! Läcker blå kall ton tillsammans med det varma i löven.
Ja, dette ble kule mobilbilder
Mobilbilder funkar bra det också, det handlar ju inte om utrustningen alla gånger utan som fotograf ser man bilder och det bevisar du att du gjort här med dessa vackra bilder tycker jag.
Morgan
Du skapar konst, vilken kamera du än använder. Isen ger härlig struktur och tillsammans med lövet en skön blanding av kalla och varma toner.
Idag skiner solen så jag kan tänka mig att det är vackert vid Fyrisån.
Spontana bilder kan ofta bli bra precis som dina blev ! Det var värre förr när man skulle lämna in för framkallning , då fick man hålla igen det spontana något om det inte skulle bli för dyrt !
Kravlöst är viktigt, det gäller att fotografera för att man tycker det är roligt. Se bara på dina bilder du visar här, dom blev väldigt fina tycker jag…
Morgan
Åsa … tittar bara in för att önska dig en riktigt God Jul!
Kram Anita
Jättefina bilder, mobilerna är så pass bra idag att det kunde lika väl ha varit en systemkamera.
Passar även på att önska dig en God Jul och ett Gott Nytt År!
Oj vilka bilder!!!!!! God fortsättning önskas från Halland
Jag håller med, mobilfoto är kravlöst och riktigt kul
.
Jag fotar mer och mer med mobilen och bilderna blir inga tekniska mästerverk men känslan finns där.
Gott Nytt År, Åsa! Jag hoppas det blir ett fint år
Härlig symbolik i båda bilderna! Kravlöst – det brukar bli bäst då : ) God fortsättning på det nya året!
Ja ibland är det bra med mobilen, härliga krispiga bilder. Gillar “hjärte” lövet en bild med mycket symbolik. Frost, hjärta, kyla, varmt… Ja det är bara att spinna på och låta symboliken löpa amok
/Christer K